Strax före start i Haväng. Foto: Marie Karlander

2014 debuterade jag i 50-milessammanhang i och med detta underbara lopp som går på natten mellan Haväng och Ystad den lördagen i juli som är närmast fullmåne. Jag och Fredrik hade en mycket blöt natt (det regnade från start till mål). I fjol följde jag upp detta med att springa The Gax 100-miles som går som samtidigt med den lilla skillnaden att starten går åtta mil och tolv timmar tidigare i Ystad istället för i Haväng, där alltså starten för Full Moon Race är belägen. Då jag i år i slutet av augusti skall springa CCC i Chamonix var The Gax inget alternativ då jag tycker att mer återhämtning än en månad behövs mellan två så krävande lopp. Istället kom jag fram till att ett återupplevt FMR skulle kunna vara en fin förberedelse inför vad som väntar nere i Frankrike. Löpningen genom natten på Österlen i fullmånens ljus är verkligen magisk.

Vi anlände på fredagskvällen till Kåseberga, där min bror har ett hus. Lördagen ägnades åt lite Österlen-turism och en middagslur innan det var dags att åka till starten i Haväng.

Målsättningar

2014 sprang jag och Fredrik på 8.53 och i mitt huvud formades ett litet mål att iallafall putsa den tiden lite. Kanske kunde jag om allt gick perfekt komma ner mot åtta timmar, jag tänkte iaf spänna bågen och gå ut i femminuterstempo och köra på så länge det höll. Detta var planen, i startlistan på runt 35 personer fanns en del bekanta namn, men ingen med den ambitionsnivån mig veterligen. Skulle någon hänga på mig i starten eller skulle det bli en ensam natt?

Historik

Till en början för 10 år sedan arrangerades FMR som The Gax 50 miles samtidigt som The Gax 100 miles genomfördes. 2010 slutade man arrangera Gax 100, men då valde bröderna Krister och Janne Hansson att fortsätta arrangera 50-milesloppet men nu som Full Moon Race (FMR) och som ett verkligt lowkey-arrangemang. Dvs ordna din egen transport om du bryter, manuell tidtagning en obemannad depå (en bil). När Gax 100 återuppstod 2014 under nytt arrangörsskap har Krister och Janne övergått till att bemanna depån (istället för att springa själva) i Sandhammaren och dra lite nytta av att de två loppen går samtidigt.

Loppet

Vid 19.30 samlades så alla på parkeringen i Haväng för en genomgång av Krister, sedan gemensam marsch ner till stranden där startstrecket ritas ut varpå vi efter några minuters fotografering och tips släpptes iväg. Själv satte jag iväg i ganska hög fart och ingen tycktes vilja följa med i tempot. Jag var själv tveksam till om 4.40 per kilometer inte var i det mer optimistiska laget men började resonera med mig själv och kom fram till att så länge det är lättlöpt och jag är pigg är detta tempo inte något som kommer straffa sig nämvärt. Tuggade alltså på i mellan 4.40 och 5.00 fram till Stenshuvud, nu började jag passera mycket gaxlöpare som kämpat i runt 13 timmar vid det här laget. De som inte förstod att jag sprang ett annat lopp blev mer eller mindre chockade av mitt tempo :)

Min energiplan var jag tveksam till redan vid start då jag under ett och ett halvt år förlitat mig mycket till sportdrycken tailwind nutrition som bas. De senaste tre tävlingarna och även under träning har jag dock upplevt att magen snabbt blir ostabil av detta och varit osäker på om jag kanske inte borde omvärdera och dricka vatten samt äta godis/nötter/mackor/annat istället. Problemet är att det endast finns en depå under dessa åtta mil och att det är så lätt att bära pulver som sedan blandas med vatten. Jag körde alltså på som jag brukar vilket tyvärr straffade sig så småningom. Kände efter kanske två timmar att magen protesterade några minuter efter varje klunk tailwind. När detta väl börjat tappar jag alltid lusten att äta allt annat också. Istället blev det mer och mer vatten och då dröjer det ju inte länge före energin tryter. Jag tycker nog ändå att jag höll ihop det ganska bra fram till depån i Sandhammaren. Upplevde inte den åtta kilometer långa sandstrandslöpningen som alls lika jobbig i år som tidigare (i fjol hade jag ju iofs 13 mil i benen vid det laget :). Vid Eva Bergs spontana chipsdepå i Brantevik efter ca 32 kilometer. Foto: Eva Berg

Stranden är hårt packad nere vid vattenbrynet och lättsprungen. Dock tar det ju en evighet innan man kommer fram. Tog upp mobilen någon minut på stranden för att sätta på powerpackladdningen och såg då att jag hade en liten hejaklack på facebook. Fick tom rapporter om en 15 minuters ledning för mig i Simrishamn enligt Micke som agerade support åt det stora Lonesome-gänget (aka Salminggänget???). I depån kände jag mig dock allt annat än segerviss. Var otroligt låg på energi och frös en del. Bytte batteri i pannlampan, ny tröja, drack lite öl, tog en salttablett och efter 12 minuter bar det iväg igen. Mådde dock lite illa och magen var på väg att haverera, varje försök till löpning gjorde att magen smärtade, det blev mest promenad inne i skogen vid stora flygsandfältet. Efter Löderups strandbad kommer så några kilometer klapperstensstrand. Där var det inte aktuellt att springa heller med tanke på mitt tillstånd. Pannlampan lockade till sig en massa småkryp som ville in i näsan och öronen så de var jag tvungen att stänga av stup i kvarten för att inte bli galen. När jag vände mig om i Kåseberga ser jag ett pärlband av pannlampor som närmar sig oroväckande fort, hela mitt försprång var i princip utraderat. Någonstans i mig fanns en tävlingsdjälvul som då vaknade till liv. Började springa igen uppe vid Ales stenar efter att ha fyllt på vatten i gästhamnen. Pannlamporna jagade mig över Hammars backar och jag vägrade promenera nu, magen hade stabiliserats lite efter att jag helt slutat med tailwind och ätit lite godis istället. Väl framme vid den näst sista “grinden” mellan kohagarna är min väg blockerad av en stor flock kossor. Den största ligger alldeles där jag måste passera. Jag pratar lugnt med kossan som hastigt reser sig när jag är en meter ifrån den. Hon flyttar sig dock lite så jag kan svinga mig upp på trappan och passera utan att dö kodöden. Adrenalintillförseln som detta bidrog till kan ha varit segerreceptet - s.k. Kodoping. När jag kommer ner på asfalten i Hammar är det fortfarande beckmörkt, har en raksträcka på minst fyra kilometer innan första kurvan nu, passerar några gax-löpare, vänder mig om då och då men det är långt bak till pannlampan, och nu kan jag inte avgöra om de tillhör konkurrenter eller gaxare. Att promenera är nu otillåtet i min värld. När jag springer utan stopp har jag inga problem att hålla 5.20-tempo, det gör att jag känner mig segerviss så länge jag inte måste börja gå. I Nybrostrand är det dags att lämna asfalten och ge sig ut i den förrädiska sanden igen. Jag hatar verkligen att springa i lös sand. Börjar gå igen, vänder mig om efter ett tag och ser en pannlampa - får panik, börjar springa och svär att jag inte skall ta ett “promenadsteg” igen före Ystad. Det håller jag och passerar nu i det svaga gryningsljuset en kavalkad av vilda djur längs min väg. Först en massa små kaniner, sedan en igelkott. Räcker två arter till att bilda en kavalkad förresten? Nåväl, lägg till kossor, får och en råbock sedan tidigare.

Stirrar nu blint på min klockas avståndsmätare, kilometrarna tickar långsamt men till slut ser jag Ystad Saltsjöbad och vet att jag bara skall runda friidrottsbanan innan jag kommer in i hamnen och då är det inte långt kvar. Vänder mig om - det är ljust nu och ser ingen bakom mig. Förstår att ingen kommer kunna passera mig. Tar mig över gångbron och spurtar gatan ner till S:t Knuts torg och det väntande fotbadet i fontänen. Känslan att ta av skorna (som trots gaiters var fulla med sand) och stoppa ner fötterna i fontänen är obeskrivlig :)

Nyfiket väntar jag in min närmsta utmanare som inte dyker upp förrän efter 19 minuter, skulle tro att han var högst två minuter efter mig i Kåseberga. Är mycket nöjd med min avslutande del och inser att jag till varje pris måste hitta en ny formel för energiintag framöver.

Slutligen, som den geografinörd jag är tror jag mig att efter tre år ha memorerat de Österlenska orterna man passerar i korrket ordning. Haväng - Vitemölla - Kivik - Knäbäckshusen - Vik - Baskemölla - Simrishamn - Brantevik (med Eva Bergs fantastiska spontana chips- och cocacola-depå) - Skillinge - Örnahusen - Sandhammaren - Löderups strandbad - Kåseberga - Hammar - Nybrostrand - Ystad.

Rekommenderar alla att springa detta lopp, det är fantastiskt.

Loppet på strava